FEMMAN

Tisdag. Ledig. Ställde klockan på kl 08.15!! Halv tio kom Klara och Josefine och hämtade mig. Jag skulle springa femman. Nervöst redan kvällen innan, tog med mig ett äpple och ägg till frukost för att kunna prestera så bra som möjligt. Jag hade åtminstone mitt nya träningslinne.Tänk om jag skulle få håll eller inte orka...skulle dom försträtta springa och lämna mig ensam kvar i spåret/skogen. Jag hittar inte där! Skulle jag gå vilse?
Väl framme i rocklunda spåret övetalade jag de andra att vi skulle börja gå. Det gjorde vi. Jag fick upp andningen och vi började springa. Jag tyckte att vi sprang i ett perfekt och lagom tempo då plötsligt josefine skriker "nu kör vi på riktigt". Vadå, gjorde vi inte det? Jag ville inte halka efter och fortsatte hålla deras tempo. Slem i halsen. Astma? Nej. Otränad. Kämpade på och klarade att springa 2,5 km och powerwalkade resterande 2,5 km. Riktigt nöjd med min insats och kanske att man kan räknas som "en i träningsgänget" i vårt gäng nu? Vad tycker ni?